Tänkte tillbaka på den tiden då min kära vän var vid livet. Han var min egen lilla festis, en såndär kompis som bara dök upp en helg och stannade för att festa lite. Prata lite. Komma bort lite. Oavsett om han gjorde det för sin egen skull eller inte, så kan jag konstatera att vi båda fick ut något utav det. En riktig kompis helt enkelt där.

Kamratskapen uppstod i tomma intet egentligen, en person jag pratat med på nätet sammanförde oss under en helg i Stockholm. Resten är väl historia egentligen. Märkligt det där att de jag har bäst kontakt med är faktiskt såna människor som jag kanske inte aktivt valt att träffa eller hade kanske ens pratat med om det inte varit för en tredje part.

På gott och ont så hade vi inte samma musiksmak. Det gör det hela lättare att bara plocka fram en låt som var speciell för honom, som den här:

Cancern tog honom ifrån oss alla efter en snabb och ganska ojämn kamp. Stöd kampen för att ge bättre odds till andra genom att ge en gåva till Cancerfonden.